Jag ska resa till månen
Jag ska resa till månen
Jag kommer färdas fram i tomheten mellan två himlakroppar
i fyra dygn svävar vi fram i ingenting
uppslukade av rymdens stilla vemod
Resan blir till ett hålrum i tiden
ett mellanrum som kommer glömmas bort när destinationen är nådd
Jag sätter min tillit till matematiska beräkningar
det är de som berättar att vi inte likt Aniara kommer missa målet
och i evighet förflytta oss fram i tomheten
Det sägs att det är resan som är målet
förhoppningsvis förhåller det sig inte så denna gång
Erbjudandet om resan gick inte att tacka nej till
det alternativet fanns inte
Det är allas dröm att få vara en pionjär
den som tar första steget
gör något av betydelse
inte alla får den möjligheten
Det är en svindlande tanke att det blir jag
Det finns en lockelse i utforskandet av något nytt
suktandet efter nya erfarenheter övervinner klenmod
Vi kommer att landa på något som tidigare bara varit ett lyse på himlen
en trakt okänd för människan
som bara var tänkt att beskådas på håll
Det första steget där är det avgörande
det som visar på om månen finns
eller bara är en flyktig illusion om att det finns något annat där ute
Jag hade en dröm om att marken inte höll
att mitt första steg istället blev en fallande utan ände
in i något som inte har någon yttre gräns
Månens dragningskraft på vårt inre är motivet till resan
men den fysiska dragningskraften är inte lika intensiv
Kanske kommer jag vara så lätt att jag svävar runt
tyngdlös
låta mig vaggas in i ett drömlikt tillstånd
där betydelsen av upp och ned har lösts upp
med det också betydelsen av min egen position
Dragningskraften hemåt försvinner
och jag hamnar i ett limbo jag inte tar mig ifrån